Home Ask Archive photos my music theme

han drar och sliter i mig, inte för att han vill ha mig, bara för att han vet att jag är mer någon annans än hans. jag var den han hade runt lillfingret och under den tiden visste inte jag att jag hade han runt mitt. vi gjorde inte allt för varandra men det slutade alltid med att vi gick hand i hand hem. han drar och sliter i mig men det gör inte ont längre, det gör det bara svårare att nå, nå någonting annat när han alltid håller så hårt. han vet exakt vad han ska säga för att få mig ur balans, jag vet exakt hur jag ska le röra mig prata för att få honom ur balans. skillnaden är att jag inte längre försöker, jag är bara fast i det som var förut.

vi blev bjudna på middag i kvicksund. och som alltid skrattade vi åt berättelser fyllor misstag, pratade om pojkar sex planer. jag inser sakta men säkert hur gammal jag börjar bli. jag är fortfarande ung men ibland känns det som jag fortfarande ska springa runt på min gård och leka tjuv & polis, det känns inte som att jag alltid måste förstå saker, det känns som att jag är liten liten. vi pratar om framtiden, jag har ångest för den. vi planerar adjö-fester för vänner som flyttar härifrån. vi berättar för varandra om jobb, vi klagar på arbetstimmar arbetskamrater. det förväntas så mycket av oss helt plötsligt och den enda anledningen till de är att vi börjar bli vuxna.

det finns en känsla jag känner allt för sällan nuförtiden, känslan av fjärilar i magen. jag började sakna känslan när allt inte längre var för första gången. allt detta kittel i magen försvann efter många kyssar, många kramar, många brustna hjärtan, många förlorade kärlekar. men sen plötsligt kom den tillbaka och jag lever fortfarande på pirret i magen. det var stjärnklart och vi hade inte setts på ett tag. men allt fanns fortfarande där, alla dessa blickar spänningar. och vi nakenbadade, våra kroppar dansar alltid så fint på natten, våra tillsammans.

och mitt hjärta höll på att explodera när jag tog de första stegen på scenen, när jag drog det första ackordet på gitarren. men jag har aldrig haft så kul på scenen, aldrig någonsin. minuter innan jag gick upp sa en fin person till mig “tove det lyser om dig idag”. 30 minuter gick fort och jag försökte njuta av varenda liten sekund. och jag möttes av jubel applåder, kramar fina komplimanger. det var magi.

jag vaknade och insåg att min natt kanske vart lite väl rolig. efter en timmes lång dusch och fem koppar kaffe var jag människa igen och sjukt taggad för att spela. vi spenderade hela dagen i fåtöljerna under äppelträden på mary’s café. lyssnade på soundcheck och drack ännu mer kaffe. och helt plötsligt så kom nerverna, publiken, kvällssolen. 

det är underligt hur man kan lova sig själv så mycket och bryta det så lätt. det värsta jag vet är att bli besviken, men någonstans så visste jag att det skulle sluta såhär så besviken är jag inte. vi har redan brutit mot allt som sa att vi skulle vara ifrån varandra, vi har redan korsat den gränsen. och vad ska man göra när allt känns så enkelt när jag inte behöver hålla mig borta från dig, vad ska man göra när ens hjärta känns så svagt med bultar så hårt för någon, vad ska man göra när man är så trasig att man söker sig till den enda personen som vet exakt vad som hänt, på grund av att det är den personen som har förstört dig totalt. 

en oplanerad kväll blev till en mycket fin sådan. vi åt middag på kalas och berättade historier, skvallrade & förklarade anledningar till fyllor låttexter beslut. vi gick till söder träffade nära vänner & som alltid på södra så lärde vi känna nya människor. vi trängdes på toan och fnissade till allt. och när klockan blev efter två satt vi på stans bästa balkong med vinglas i hand. jag älskar allt här nu men fruktar allt som skulle kunna hända.

och när ensamheten tränger fram så spelar inte längre gräl rykten åsikter någon roll. han är upp och ner, jag är likadan. jag pratar om honom som om han vore gjord av guld, jag funderar på om hans hjärta är det. för alla ser, alla hör att han aldrig skulle vara en av dom, men vem vill inte vara med män som förlorar sig själva på samma sätt som han förlorat sig. folk hänger inte längre med varandra, det är inte på grund av religion familj fina saker som de. det handlar om tjejer sex och knark. i min stad handlar alla om tjejer sex och knark. och livet blev inget annat än dramatik. 

det gick dagar, veckor utan att jag kände mig ensam utan dig. det gick dagar utan att smärtan trängde igenom. det gick veckor utan att drömmar väckte mig kallsvettig mitt i natten. en vän sa till mig, de är de personer man offrar mest för som man blir som mest sårad av, de är de personer man offrar mest för som alltid kommer vara de dummaste. jag funderar fortfarande på varför jag höll dig så hårt, varför du höll mig så hårt. det går nätter, dagar, veckor utan att jag vill dö av smärtan men det går inte en endaste liten minut utan att jag tänker på dig.

dom är hemma igen och det gör min vardag lite mer komplicerad än vanligt. jag är ständigt spänd på vad detta som varit dött så länge, ska leda till. en kväll fylld av vänner drinkar & kramar blev till skoskav skvaller älsklingar södra. och när man känner att man behöver berätta historier om sena nätter så sitter alltid samma fina människor uppmärksammade förstående, och lyssnar. idag var dessa fina eve & louise.

min fina present har äntligen kommit. jag har fått för mig att skor gör mig lyckligare, att skor gör allt lite lättare. men jag har börjat fundera på om det faktiskt inte är sant. för de känns i hjärtat och det är de som gör att alla dessa jävla skoskav blir värt.

när man försöker för mycket, när man anstränger sig ut i fingerspetsarna och det resulterar alltid i samma sak, det slutar alltid i besvikelse. jag försöker fokusera, fokusera på saker som kommer spela någon roll om några veckor, saker som inte bara är för en kväll. jag är expert på att ge upp för vem vill kämpa för något som inte kämpar tillbaka. jag skulle kunna skriva låtar om mina nätter men de är för långa, för dramatiska, för oklara. och varje morgon undrar jag, vafan ska hända idag då? 

johans bar tog över södra för en kväll och söder lovers samlades såklart. människor som befann sig bara några kvarter bort kom och räddade vår kväll. efter klockan elva spelade vi charader till salsamusik. södra station stängde och det blev till en riktig johans bar, som vi längtat. en samling av människor på hörnet av gatan, det är så jävla fint. och när alla gått och lagts sig satt mina favoriter kvar. för oss tar aldrig nätter slut.

jag har aldrig drömt så mycket som jag för nu. drömmar gör det svårt att leva, svårt att uppskatta ens lite mer spartanska vardag. jag försöker att visa uppskattning men jag tror inte riktigt att jag lyckas så bra som jag vill men att försöka är alltid fint i sig. tiden går fort, sommaren snöar snart bort. vi var vid vattnet och denna sommarvind blir snart ett kallt slag på min kind.

page 1 of 118  |  older

❝TOVE WIKSTRÖM❞
About

jag brukade leva på natten, för att fånga kreativiteten. nu lever jag för basen, ljusen och skratten. skriver låtar om kärlek. dricker alltid kaffe. slängde dr.martens för sneakers. och alla undrar, vafan går den flickan runt och drömmer om. jag drömmer om flamingos.