Home Ask Archive photos my music theme

tårar rinner inte längre från min kind, jag har börjat inse att det kanske är bra att jag inte är din. inte just här inte just nu. jag börjar bli trött på att döda tid, både den tid jag har till övers för jag fortfarande är sjuk och den tid vi valt att vara ifrån varandra. det är 44 dagar kvar tills jag åker till lund, idag känns det som en evighet. 

jag började klättra på väggarna, kramade skor, ligga på golvet och stirra upp i taket. min mor räddade mig. vi åt lunch i solen, köpte presenter och jag köpte skor som tröst till sjukdomar. och mina nätter består av sms jag ångrar nästa sekund, djupa samtal, dunkande kropp. allt detta trotts en uttorkad vinåder.

jag har nu varit sjuk i en vecka och jag har kommit på mig själv att fantisera om hur livet skulle vara om du va min. jag har valt att inte lita på människor längre, hellre svår än skadad. hellre stark än svag. jag berättade för min mamma att det är många som inte känner mig som verkligen inte tycker om mig. jag bryr mig inte längre om sådana människor. jag är inte hård, jag är inte dum. jag är bara mån om att älska unika specifika nyfikna. mån om att prioritera organisera variera livet. jag mån om mig lyckan kärleken. och om du inte tycker om mitt liv mig så prioriterar jag heller inte att tycka om just dig.

jag har ett ställe där jag brukar sitta, jag brukar sitta där för därinne tänker inte jag på någonting. jag tänker inte på att jag ska hålla ett politiskt tal på måndag och att jag inte ens börjat med det. jag tänker inte på att vi har bestämt att vi inte ska prata på veckor. jag tänker inte på när du låg bredvid mig i min säng och jag sa “jag hör dina hjärtslag” och du svarade “dunkar mitt hjärta sådär hårt”. jag tänker inte på att allt det gröna snart försvinner. jag tänker inte på att mörker jagar mig. jag tänker inte på mig. jag tänker inte på honom. jag tänker inte på någonting alls i mitt växthus. 

jag minns nätter som om de vore igår, jag minns orden jag minns kyssarna. vi pratar inte om känslor tankar krav, vi har fått för oss att vi inte har någonting av de. inte till varandra. det finns inget dom det finns ett vi. jag hörde mig själv säga att jag vill fortsätta, jag vill ha mer. jag har snart varit sjuk i en vecka och jag klättrar på väggar. jag ser mitt ansikte annorlunda än vad jag gjorde för några dagar sedan, jag ser inte längre livet, jag ser bara mig själv i en värld av ensamhet hat frågor utan svar. och jag älskar världen. 

det gick för långt och jag lovade mig själv att reda ut allt, sluta undra över allt. det gick för långt och jag satt med min käraste vän på gatan mitt i natten. vi talade om för och nack-delar. vi talade om pojken som krossade mitt hjärta, vi pratade om honom som om han kunde vara räddningen för mig. det gick för långt och han ringde upp mig efter ett för mycket “jag tänker för mycket”. min röst svajade, vi pratar aldrig om sådant vi kysser bara varann. och han förklarade för mig, “trotts allt det jag berättat för dig, trotts allt det jag vill i livet, trotts att jag vet att jag inte har tid att ägna åt en så fin flicka som du, så kan jag inte hålla mig borta, jag kan inte de”. jag somnar med ännu en sak utredd, lever vidare på värktabletter penicillin, njuter av att livet ibland har lite väl mycket till mig att ge. och jag sa, ni ska få se att denna kropp orkar mer än ni har att ge. 

jag skulle helst av allt vilja att någon kunde förklara varför allt detta händer mig. har ni någon gång känt er som dramatikens centrum, dragningskraften till allt dåligt. jag har otroligt mycket kärlek i mitt liv. men jag tror jag glömde någonstans vad kärlek egentligen är. kärlek är inte längre tända ljus choklad kyssar. kärlek är nätter vinglandes hem genom staden vi alla hatar, vi vinglar hem och vill helst gömma oss för att ingen ska se, ingen ska prata, kärlek är lukten av sprit och desperata kyssar. kärlek är inget annat än fylla rykten sex hjärtelekar. 

kan någon bara säga ja eller nej. 

kan någon bara säga ja eller nej. 

klockan blev mycket och vissa vinglade mer än andra i natten. och vi sa, det får aldrig mer gå två veckor utan att vi träffas. jag vaknar alltid av solen hos dig, somnar aldrig om utan att du vaknar ber mig somna igen och håller mig hårt. och jag väcker dig alltid för tidigt men varje morgon är lika fin för de. varje morgon är alltid så wow.

jag bearbetade gårdagen mest hela dagen, på dagen, på jobbet. jag fick käftsmällar i form av sms och jag gick för att möta elli. vi satt i mörkret och mina tårar rann. de rann för molly, de rann för huggen i min mage, de rann för kärleken jag aldrig trodde jag skulle ha. vi gick upp på ett tak, såg ut över vår lilla stad, dansade till gammal musik och talade om livet som om det vore något vackrare än vad det är. 

efter en låg dag gick jag iklädd klackar och min nya svarta klänning till söder och käraste käraste vänner. vi samlades för att ta farväl av molly. vi gav presenter i form av bilder tavlor vackra ord, kärleks ord. och mitt i lugnet kommer alltid stormen och vår natt förvandlades. den blev till panikslagna skrik blod ambulanser och förhör av poliser. men det är okej nu. 

när perfektion blir det du fruktar mest. när vackra ord kyssar pojkar blir något du vill ha på avstånd. när fina kläder målningar musik inte spelar sådan stor roll längre. perfektion är det jag fruktar allra mest just nu och det är bara pågrund av att jag drömmer drömmar om dig och mig som något perfekt tillsammans.

jag läser dikter från förr, och bilden av dig utanför min dörr försvinner aldrig. jag känner inte längre någon sorg bara ett stort hål som väntas att bli fyllt av just dig dig dig. minns du natten då min jacka var i en storlek för stor och du frågade mig generat, “vill du se vart jag bor?”. jag promenader i min hemstad häromdan, den kändes större den kändes bekväm. jag planerar en tatuering.

är de såhär det blir när allting faller. det står en flicka framför mig i spegeln som jag aldrig sett förut. det ligger en man i min säng, som hos mig bara är en liten pojke. och halv fem låg jag och översatte mina ord för honom, never mine. han kanske alltid var min. vi hade konsert för de nya ettorna, gav tips om livet, berättade historier, om musiken vi alla har gemensamt. jag tycker så mycket om människorna jag får spendera mina dagar med, jag gör verkligen de. alla duktiga musiker, wow.

större delar av dagarna går åt till att försöka förstå val känslor dig mig oss. allt är så annorlunda än vad de en gång var men jag har inte bestämt om det gör någon skillnad för mig. och varje litet kärleksfyllt ord du viskade till mig den natten ekar i mig, alltid. jag har inflammerade fötter ofixat hår nya kläder. skolan är inte stressig, det är bara inte så lugnt de brukar vara. och när så mycket annat tar musten ur än så är de inte lätt.

page 1 of 121  |  older

❝TOVE WIKSTRÖM❞
About

jag brukade leva på natten, för att fånga kreativiteten. nu lever jag för basen, ljusen och skratten. skriver låtar om kärlek. dricker alltid kaffe. slängde dr.martens för sneakers. och alla undrar, vafan går den flickan runt och drömmer om. jag drömmer om flamingos.